mysoulonfire

Men trodde de efter en vecka skulle bli lite "mjukare" men de är fortfarande rätt spända och hårda. Om en vecka ska jag gå på min första kontroll så är det fortfarande hårda är det ju skönt att man får svar på de frågor som kommer komma upp under min vecka innan besöket....det är också sista veckan innan jag går tillbaka till jobbet, jag hoppas att de inte kommer vara öma längre så jobbet inte kommer bli jobbig för mig, jobbar med att köra truck och lyfta paket, oftas tunga lyft. 

Har precis varit och sett Morgan Allings show på halmstad teater, han är en sån inspiration! Han har haft en tuff barndom men står ändå idag som en stor vinnare!

Föreställningen handla om konflikträdsla, att ge kärlek men att också kunna få kärlek. Han berätta delar av sitt liv med foster föräldrar, alkolism och hur han hittade sin talang.

Det gör mig glad att en människa som Morgan visar världen att man kan överleva även under stränga förhållande, han står idag som en av sveriges älskade skådespelare och komiker och berättar sin historia om ett liv som inget barn egentligen inte borde få leva, men han står här idag, han har överlevt.

Jag fastnade för Morgan första gången jag såg honom på tv, då när han var med i sommarprogrammet Tippen. Jag älskade Tippen! Och jag älskade Morgan! Han var rolig och charmig! Jag såg honom något år efter i grannstaden jag kommer från, han och lasse (från tippen) stod på en scen mitt på torget i Laholm, de hade någon sketch av något slag, jag råkade då komma bort från mina syskon i publikhavet (som vanligt, jag var bra på att försvinna när jag va liten) och blev lite smått panikslagen när jag inte hitta varken syskon eller mamma, jag börja små snyfta och från ingenstans får någon tag i mig och drar upp mig för en trappa, jag börja gråta av panik då jag inte riktigt fattade vad som hände....jag stod helt plötsligt på scenen! Där brevid Morgan och Lasse....stor gråtandes....charmigt.

Jag blev uppdragen på scenen som ett bortsprunget barn det var därför jag hamnade på scenen, jag kunde se syskonen längst framme vid scenen med hakorna till marken, de hade hittat mig, inte där dom trodde bara :P

Jag läser just nu hans bok om hans liv jag fick av min storasyster på min 25års dag förra året, den är även signerad av Morgan och tycker det är en av de bästa presenterna jag fått. Jag blev väldigt rörd när jag fick den också. Varför jag väntat med att läsa den var att jag läste en annan bok vid tillfället och jag ville läsa färdigt den först (jag läser väldigt sakta för den delen också). Jag har kommit några kapitel i den och den är så bra! Sättet den är skriven på, detaljerna, humorn men också hemskheterna han fick va med om, akolismen och våldet, han har skrivit det på ett sätt som får en att känna sig som om man var där.

Har som sagt bara kommit ett par kapitel men är redan fast!

Morgan! Du har gjort det igen! Du är en inspiration!

Jag hoppas du lever för alltid!

Är inne på min 5e dag nu efter operationen och måste tyvärr säga att jag är frustrerad! Jag sover fortfarande skit kasst och jag känner inte att smärtan riktigt vill lägga sig, jag vet att det skulle ta några dag såklart, men de sa ju att jag skulle känna mig bättre till helgen....det är väl egentligen bara vanligt hederligt gnäll från min sida men känner mig ändå lite frustrerad när man iallafall inte börjar må bättre....

Jag var ute för första gången i fredes för en liten sushi lunch på stan med en av mina bästa kompisar, det kändes skönt att komma ut lite i frisk luft och röra på sig även om man hade ont, saknar såklart mina vänner nu när man bara legat hemma och mått dåligt.

 

Har åkt hem till mamma över helgen för att få lite "rehab" och försöka få mig att må bättre, mamma är en människa som vet lite om allt, har man ont så kan man alltid fråga mamma vad man ska göra, hon har alltid ett tips att dela med sig av. Det är skönt att vara hemma hos familjen.....ute på landet, lugnt och skönt, ingen stress eller krav att man måste ut på stan och röja....det är det som är skönt med att gå på smärtstillande också, några vita helger, det kan man bara må bättre av:) 

Jag hoppas denna natten blir lite bättre iallafall, jag vill bara kunna sova ordentligt....

 

Imorgon ska jag och mamma kolla på Morgan Alling Show - En föreställning om kärlek på Halmstad Teater.

Jag älskar Morgan Alling! Ska bli riktigt kul att se honom imorgon, så hoppas jag mår lite bättre pga det också...

Syrran kommer på besök från Malmö imorgon med för att fixa present till Lillasyster som fyller år 1 februari, ska bli kul med lite mys söndag med mamma och syrran, det händer inte så ofta att vi ses tillsammans.

Ser framemot imorgon, men nu ska jag kolla film och göra bananasplit till familjen:)

Nu ligger jag här, det har vatt en lång dag!

Jag blev lite sen till operationen eftersom tåget till helsingborg krånglade men mejlade dom och de va ingen fara som tur va.

Jag kom till kliniken vid halv 12 ungefär, hungrig, fick inte äta eller dricka efter kl 24 på söndagen, vi gick igenom lite uppgifter och kvinnan berättade vad som skulle hända under dagen. Jag fick först gå occh duscha från halsen och ner och smörja in mig med någon "desifektion" tvål av något slag, sen var det på med morgonrock och jag fick gå in i mitt rum som jag senare också skulle ligga i, där fick jag ligga en stund innan en sjuksköterska kom in med smärtstillande tabletter och någon lugnade "shot", jag fick även i mig en dropslang i armen eftersom jag fastat. Hon berättade att om en timme skulle jag opereras så jag kunde bara ligga och slappna av, klart var man lite nervös eftersom de är första gången jag blivit sövd, men den lungnande shoteN hjälpte. Det kom in en man jag träffat för 3 månader sen när jag bokade tiden, han skulle rita upp linjer som skulle följas under operationen, kändes okej även om jag stod där naken:P När det var dax för mig att gå in i operations salen mötes jag av läkaren och två sjuksköterskor, väldigt trevliga så jag kände mig i trygga händer:) 

Läkaren tryckte i 4-5 sprutor i mitt drop och sa att jag skulle berätta när det börja snurra, han sa att 1 min tar det typ sen sover jag, hann inte ens känna att det börja snurra.

Det kändes som jag bara slumrat till för 2min eller så, fast jag var sövd i 1timme, jag blev väldigt förvånad när jag vaknade upp med stöd bh, bandage och tejp, det kändes som någon satt på mitt bröst och det kändes lite tugnt att andas, det kändes som en dröm men jag hörde en kvinnoröst som berättade var jag var ooch att jag skulle få mer smärtstillande, jag minns inte hennes ansikte då jag såg rätt suddigt och somnade nog till för en stund igen. 

Nu var kl runt 13-14 kan jag tänka mig, jag somnade till och från och kände mig allmänt groggy, det kändes tungt över bröstet men gjorde inte så ont, bara jobbigt att andas.

Vid kl 19 fick jag min första måltid! Hurra! Dock trodde jag att jag skulle vara vrålhungrig men kände inte av det, det var väl pga dropen också, den sötaste sjuksköterskan ever undrade vad jag ville ha, jag var ju sugen på allt de hade att erbjuda, men det blev ost och skink mackor med te och ett glas nyponsoppa, helt klar nöjd!

Jag åt sakta då det var lite svårt att röra mig men fick bara njuta längre så jag var super nöjd, jag fick kolla på tv också så jag kollade på Project runway som är det bästa jag vet!

En stund efter blev jag illamående och ringde sjuksköterska för rädslan att kräkas, jag fick två sprutor i mitt drop som började verka direkt. Hon var helt underbar och snäll och förklarade att det var helt normalt och jag behövde inte dropet längre eftersom jag fått i mig födda. 

Har känt att det vatt en bra upplevelse hittils då alla här på kliniken varit så snälla och underbara mot mig! Imorgon får jag åka hem tidigt, kommer nog vara llite ängslig då jag nu bor själv men har många fina vänner och familj som bett mig ringa om det skulle vara något. Ni är bäst! <3

nu ska jag försöka sova.

Ciao!

 

 

Jag har länge undrat när min bröst skulle växa färdigt, jag trodde de bara "stannat i växten" lite så skulle de växa och jag skulle få lika finna bröst som resten av tjejerna i klassen, men det kom aldrig. 

Jag har alltid haft 70A, jag har alltid velat ha lite mer för jag har aldrig känt att små bröst passat på min kropp, jag tycker små bröst är fint och jag kommer sakna att inte kunna använda vissa klänningar med djup urringning, för jag tycker det är finnast med små bröst.

Men som sagt, jag har bestämmt mig för att göra en bröstförstorning för jag vill ha lite större och för jag har bredda höfter och lite större rumpa men små bröst, att få lite större bröst känner jag att jag kommer få mer "balans" för min kropp, jag kommer tycka om min kropp mer i helhet genom att bara fylla ut brösten.

Hade jag på något sätt kunnat göra höfterna mindre hade jag kanske gjort det istället och behållt mina små bröst, tycker ju som sagt att små bröst är super fint också. Men jag gör det också för jag tycker mina bröst sitter för mycket ifrån varandra, jag är väldigt platt i mitten, jag har använt en special bh för att få lyft överhuvudtaget eftersom en vanlig bh inte kunde lösa det.

Jag är nöjd över mitt beslut men är såklart super nervös, om bara en timme sätter jag mig på tåget ner till Helsingborg för operation, jag har aldrig blivit nersövd så det är det som skrämmer mig mest.....ja och smärtan efter är jag lite rädd för också.

Jag är hungrig, jag får inte äta något innan operationen för det har väl med att man inte ska kräkas under nersövningen. Men känns rätt skönt att de tar hand om mig på kliniken min första dag, det känns lite lugnare då.

Jag fick tipset av en sjuksköterska på kliniken att jag kunde fylla påsar med ris för att pröva storleken jag kommer ha, jag ska ha 450ml i högra och 495ml i vänstra, mitt vänstra bröst är mindre så därför får jag lite mer där, men jag provade dettta fast fick måtten i deciliter då, 4dl ris för högra och 4,5dl för vänstra. Det kändes bra, det käns som denna storleken är gjord för mig. På bilderna ser ni mig före och efter med rispåsar så det är på ett ungefär vad jag kommer få.

Nu ska jag upp och förbereda mig för tåget.

Önska mig Lycka till!